|
|
| |
|
Sedan 1970 är exjugoslaven Viktor Praznik bosatt i Sverige, först med Motala, sedan med Malmö, från 1996 med Helsingborg som operationbas. Med gedigen utbildning till skulptör och konstgjutare är han en av få svenska konstnärer som behärskar bronsgjutning, och hösten 1991 höll han en stor kurs i detta gamla hantverk för skulptörer från hela Sverige i statlig regi. 1996 inbjöds han som konsult i gjuteritekniker av Konsthögskolan i Peking, vilket vittnar om hans anseende i det urgamla yrket.
Genom sitt gedigna kunnade kan Praznik göra skulpturer av autentiska föremål som frukter och äppleskrabbor eller instrument som violin och cello, vilket är favoritmotiv. Emellertid laborerar han också i sådana avgjutningar med formen och motivet - en hand fattar sålunda om strängarna på violincellon, medan den andra greppar om stråken.
De senaste åren har Praznik mer och mer satsat på eget skulpterande, givetvis i brons men också i sten och glas+diabas. Uttrycket i hans skulpturer skiftar: man finner både klassiska influenser, exempelvis i skönt formade huvuden, hela kvinnokroppar och torson, och påverkan från moderna experimentkonstnärer som Picasso. Praznik söker ständigt nya uttryck genom olika formspråk, men han besitter hantverkarens varsamma hand och han har alltid skönheten som ledstjärna: skönheten i en kropp, en violincello eller i ett äpples stadier från mogen frukt till halväten skrabba. Också hans abstrakta skulpturer har den sköna formen som riktmärke vid sidan av uttryckskraften. "Urbergets vatten återspegling" heter en stenskulptur från 1995, där urkraften i klippan förenas med strömmande bäckar, likt fladdrande vingar, till en sant poetisk skapelse.
|
|
 |
|
|
|
|
|
|